Det är väldigt roligt att ha en blogg trots allt. Det är som att föra en konversation fast med sig själv, till en dator. Lite patetiskt ändå. Fast man gör det för att roa andra. Fast jag misstänker att jag inte har så många läsare. Nu står det still...

Ringde nyss min pojkvän som kommit hem från Stockholm på permiss. Nu ska jag faktiskt prata skit om honom. Han vaknade i morse, exalterade för att få spendera dagen med sin bästa vän. Jag är ju ändå på jobbet. Hur som helst så ringde jag honom. Då har den iver som han visade i morse berott på att han skulle få sitta hela dagen framför dator och spela datorspel. 2 meter ifrån honom sitter hans kompis, men honom har han inte tid med. Om dem mot förmodan skulle utbyta några ord, lyder det såhär:

Nörd 1: -Hur går det för din gubbe?(använder säkert något flashigare ord, finns väl namn på allt nuförtiden)
Nörd 2: -Bra, för din då?
Nörd1: -Bra.
Nörd 2: -Vill du ha en cola?
Nörd1: -Ja, för fan! Släng hit en!

Jag måste säga att jag beundrar de människor som kan tillbringa en hel eller halv dag framför ett datorspel. Jag vill inte säga att jag är mycket bättre. Men 20-åringa pojkar ska väl kunna bidra med något mer till denna värld än att känna sig duktiga som eventuellt skänker en slant till fattiga barn då coca cola kör kampanj mot fattigdom i u-länder. Att det är roligt är en sak. Men att man orkar, jag förstår inte. Jag tycker snarare synd om dem. 2 rediga pojkar försummar sitt liv på något som är totalt meningslöst.

Jag antar att jag får lite kommentarer på detta. Men jag tror inte att jag ändrar uppfattning. Mitt egagemang kan också bero på en viss oro inför min pojkvän och hans vän. Jag vill inte att de får fyrkantiga ögon och börjar tala ett datorspråk jag inte förstår. Inga roliga förfester de inte. Nu brukar vi dock vara fler, men det kanske smittar av sig. Oh, herre gug jag måste ut och varna! Dessutom är det viktigt med ett socialt liv, något som de båda kanske behöver jobba med. de börjar nog snart mögla och glasögon är bara en tidsfråga. Kommer de ut i naturen gömmer de sig antagligen bakom ett träd. det är förkrossande. De är söta pojkar. Så än sålänge finns det hopp!