Då har man varit hemma i en vecka och en dag. Tiden går sannerligen fort. Det känns konstigt, fortfarande.
Det gick så fort, och tiden fortsätter att gå fort. Vi har redan varit hemma i en vecka!
Helgen var bland dem bästa på länge, trots att jag varit i paradiset i 10.

Var på en helt vanlig middag hos Jockes föräldrar i fredags, trodde jag. Efter en timme in i middagen klampar hela gänget in. Mamma, pappa, brorsorna med familj, rebecca, victor, malin, karolina, tuss och jeanette, renato mf. Vi fattade inte vad som väntade. Vi var så inne i att Henrik hade kommit. Men där föll en liten glädjetår. det var väldigt roligt! Fast jag bara hade mascara på mig, haha.
Hela lördagen spenderades på stranden i glada vänners lag. Det var så skönt. Trodde jag skulle bli en badkruka efter att ha badat i 30graders vatten, men icke. Det var hur skönt som helst.
På kvällen var det tjejmiddag på Rebeccas gräsmatta. Följt av Bahnhof. UteBahnhof är en sån kontrast jämfört med InomhusBahnhof. Så vi dansade loss och ville inte att kvällen skulle ta slut!
Sen slappade jag och Jocke hela söndagen med Jordgubbar, och god lax och sill-tallrik. (minimidsommar)

Även fast resan har varit det bästa jag gjort i hela mitt liv. Ja, jag skulle göra det igen utan att tveka. Så trivs man som bästa tillsammans med familj och vänner. Kanske inte i vardagen, men utan vardag blir det inget att se framemot. Så hur konstigt det än låter, så gillar jag tristessen som kan infinna sig i vardagen. Fast det kan vara vemodigt ibland. Upp med hakan! Det blir inte bättre än vad man gör det till.

Tänkte jag skulle lagt in lite bilder från resan också, men jag sitter vid fel dator.

Till helgen blir det Skrea med Karolina och Jocke. Mamma, pappa, barn. Jag ska bara ta det lugnt, dricka Rosévin och äta ännu mer Jordgubbar. Kan äta det hela tiden, varje måltid. Eller nej, kanske inte varje. Men varje dag i alla fall.

Det ska nu bli bättring på bloggen här. Önskemål från Erica. Så hennes ord är min lag!