Jag sitter och svarar i telefon varje dag. Både trevliga och otrevliga människor ringer. Ibland är det jobbigt, ibland är det skitkul att svara i telefon. Oftast det sistnämnda.
Har du en dålig dag och en Göteborgare ringer är det omöjligt att inte bli på bättre humör. Det måste vara sveriges underbaraste dialekt. Inte bara det, utan en göteborgare i telefon är alltid snygg. Pratade precis med en och jag målade upp att han var skitsnygg. (Höll på att skriva hur han såg ut i mitt huvud, men jag är ju förlovad så det skippar jag)
Annat är det när en Stockholmare eller en grov skånsk ringer. Tyvärr är det så att skånska är inte så fint, och Stockholmska här nere i lilla skåne har en tendens att bli så nedlåtande och överklass.
 Men skenet bedrar...kanske var Göteborgaren jag nyss pratade med inte alls något speciellt och Conny som ringde i morse kanske är värsta hetingen. Så mycket rösten kan göra.
Detta är kanske inte något varje människa tänker på, men när man svara så pass mycket i telefon som jag gör, dyker sånt här upp i huvudet. Rolig tanke.